Jag är glad för er skull, att ni är så lyckliga och inte vill ändra något i era liv. Kanske gäller fattiga barn i Afrika också.

(Ja, jag veeet att jag börjar bli lite väl tyken nu men var går gränsen för hur mycket lidande man kan stå ut med utan att man blir olycklig? Eller har det enbart med attityd att göra, hur man förhåller sig till sitt lidande, om man blir stark eller bitter?)

Jag har inte läst allt ni skrivit och borde kanske mao inte skriva något men känner ändå att jag måste säga något... Jag anser det aldrig vara rätt att barn får lida på ett eller annat sätt, hade jag kunnat trolla bort det för barn överallt hade jag gjort det utan att blinka. Kanske de skulle reda ut det som vuxna och komma förbi det eller också skulle det komma att lamslå dem och påverka dem resten av deras liv på ett negativt sätt. Barn ska aldrig tvingas vara tappra och starka och stå ut med diverse skit. Att vi vuxna får motgångar och utmaningar som vi växer av är bra och sunt (och t o m nödvändigt) men barn ska aldrig behöva må dåligt, särskilt inte pga vuxna människors agerande.

JAG tror, detta är alltså min inställning och min tro och fasta övertygelse, att det enbart har med attityd att göra. Hur man väljer att hantera motgångar/lidande eller vilka ord ni än vill använda :)

Disvina: Jag håller med dig nästan fullt av vad gäller vuxna men absolut inte när det handlar om barn och det de i vissa fall utsätts för.

Om man hårddrar det hela så finns det två attityder:

* "Jag är en produkt av det jag har varit med om"

* "Jag är en produkt av de slutsatser jag dragit av det jag har varit med om"

Ingen av oss lever nog med uteslutande den ena eller den andra attityden. Snarare någonstans på skalan.

Vad gäller barn (eller någon annan i annan ålder) så tror jag inte att någon här inne tycker att någon ska utsätta dem för lidande.
Sedan hade vi olika syn på om vissa tillstånd verkligen är att betrakta som ett självklart lidande eller inte.

Ja, till viss del kan man "välja" men alla har ju olika känslighet, kanske till och med allvarliga psykiska problem som följd.

"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det!" är nog det värsta uttryck jag vet. Hur man tar det ÄR ju hur man har det. En sociopat kan så klart stå ut med det mesta men de flesta människor reagerar ju på saker som händer en. Antingen blir man ärrad eller så blir man det inte. Det är ju det som ÄR hur man har det.

Gillar inte när folk lägger nåt slags ansvar på andra, genom att antyda att man borde välja nåt annat.