Får ni i er det rekommenderade dagliga intaget av mineraler och vitaminer?

Eller tar ni livsmedelsverkets rekommendationer med en nypa salt? Personligen tycker jag kalcium är det svåraste att få i sig utan att ta tillskott (förutom B12 då så klart). Man hade ju lätt kunnat få det i sig genom att äta sesamfrö men jag vet inte riktigt hur man skulle bearbeta fröna för att det skulle blivit aptitligt. Gör man mjölk på sesamfrö så reduceras väl kalciumhalten ganska rejält? (och det är inte heller så gott ). Däremot så är sesamkakor rätt goda, så jag passar också på att be om recept för att tillverka såna själva.

Det är väl ganska lätt att få i sig kalcium om man dricker berikad havre/sojadryck? Jag äter rätt mycket kalciumrika grönsaker också, så jag är inte så orolig för kalciumintaget.

Sesamkakor är gjorda på skalade sesamfrön, alltså innehåller de inte så mycket kalcium. Mitt val vegetarian/New Nordics multivitamin för vegetarianer och lite sojamjölk per dag räcker nog.

Jag tar det där med vitaminer med en nypa salt. Visst, det är viktigt, men man ska inte låsa sig vid räkna vitaminer.
Se till äta ordentligt med bönor, nötter, fröer - skölj ned med sojadryck. Jag tar OmniDepå när jag minns (var tredje dag sådär, samt en slurk linfröolja och olivolja), visserligen inte så värst mycket calcium, men tillräckligt från kost.

Vilka grönsaker innehåller mest calcium?

Broccoli och spenat innehåller mycket kalcium.

Det är inte det att jag tar livsmedelsverkets RDI med en nypa salt generellt, men just kalcium-rekommendationerna är jag skeptisk till. För oss veganer alltså. Vanliga kött- och mjölkätare behöver stoooora mängder kalcium, nästan så att dom måste äta krita för att täcka sina behov. Ända sen jag hörde första gången (ca 15 år sen) hur mycket kalcium som rekommenderas har jag varit skeptisk. Det är i praktiken omöjligt att få i sig såna mängder (om man inte äter krita, för väldigt få livsmedel innehåller så sanslösa mängder kalcium). Så antingen har RDI för kalcium tillkommit för att man har kollat hur mycket friska människor får i sig i Sverige, och så lägger man ribban där utan att tänka på att svenskar äter sjukt mycket mjölkprodukter, titta i folks kundvagnar, 75% av vad folk handlar är mjölk, creme fraiche, ost, grädde osv. Och äter man så obalanserat (enligt mig då) så är det klart att man kan få i sig rätt mycket kalcium. Ett annat sätt dom kan ha räknat ut RDI är att utgå ifrån hur mycket kalcium en vanlig kött- och mjölkätare utsöndrar från kroppen per dygn. Och det kan också bli ansenliga mängder eftersom att de svavelinnehållande aminosyror som förekommer i stor mängd i animaliska livsmedel lakar ur skelettet på kalcium. Men båda sätten att ta reda på kalciumbehovet är irrelevant för en vegan. Studier visar att veganer har bra benmassa, även kvinnliga veganer som passerat klimakteriet.
Det finns t.o.m. dom som varnar för att belasta kroppen med för mycket kalcium. Blodet får inte innehålla för mycket kalcium, för då kollapsar kroppen. Precis som med glukos så jobbar kroppen hela tiden för att hålla exakt rätt nivåer av kalcium i blodet. Om man då hela tiden tillför vansinniga mängder måste kroppen jobba hårt, och vissa forskare tror att precis som med glukos kan kroppen bränna ut sig. Tillför man för stora mängder glukos till blodet hela tiden kommer man att utveckla diabetes typ 2. Och något motsvarande skulle kunna hända om man intar för stora mängder kalcium under lång tid, tror vissa. Och att detta skulle vara förklaringen till varför man faktiskt blir benskör om man äter mycket mjölkprodukter - något som fortfarande ses som ett mysterium eftersom mjölk borde ge starka ben p.g.a. sitt höga kalciuminnehåll.
Så jag äter inte kalciumtillskott, som bäst är det onödigt och som värst skulle det kunna vara skadligt. Som jag ser det. Men som sagt, forskarna har olika åsikter som saken.

Enligt vissa rön, alla kommer ju med olika nyheter hela tiden om allting, men dom jag valt att lyssna på har kommit fram till att kalcium och benskörhet inte har med varann att göra utan att benskörhet beror på en hormonell obalans i kroppen. Jag dricker havremjölk men brukar inte köpa den extra vitamin-berikade.

Jag tar vissa tillskott och proteinpulver och jag upplever att jag får i mig både fler och mer näringsämnen än köttätare jag känner eftersom dom inte äter varierad kost. Så ibland när folk ställer den klassiska frågan huruvida jag får i mig tillräckligt protein brukar jag fråga tillbaka om dom får i sig annat man behöver :)

Jo, det finns en koppling mellan benskörhet och kalciumbrist. Här är senaste rönen:


Jag tycker själv att detta låter högt då jag har svårt att se hur urmänniskorna skall ha lyckats få i sig sådana mängder på en daglig basis (då vårt nuvarande näringsbehov formades). Dessutom undrar jag lite varför just människans skulle ha ett såpass högt kalciumbehov. Jämför man med andra däggdjur så finns det arter med betydligt lägre kalciumintag som inte verkar lida av skelettproblem. Det verkar finnas andra viktiga underliggande faktorer (Vitamin D, magnesium, fysisk aktivitet, mfl) som man inte kan ignorera, men till dess att mer och bättre forskning kommer ut så får vi nog se till att hålla oss på den säkra sidan.

Jag har varit väldigt noga med att planera min kost förr... men på senaste tiden har jag börjat bry mig mindre och mindre. Just nu så nöjer jag mig med att äta varierat, tillaga så gott som all min mat från råvaror och äta så "paleoantropologiskt" som möjligt (gärna lite smutsigt och fermenterat).

B12 är det enda jag kan tänka mig att oroas över. Jag tar 2-3 B12-tabletter i veckan men helst så lite som möjligt. Jag har självdiagnostiserat mig själv att ha B12-brist förr och känner igen symptomen ganska så bra... så jag vet när det är dags att skärpa sig.

Men jag tror att om man bara ser till att äta välvarierad, riktig mat så löser det sig.

Jag kollar varken upp hur mycket jag får i mig, eller tänker speciellt mycket på det och jag har aldrig haft brist på något... Nu är de ju självfallet individuellt, men känns som att de snackas så sjukt mycket om hur noga man måste vara och hur många kilon spenat man bör äta om dagen, som många andra säger, äter man varierat så löser de sig nog i slutändan.

Det enklaste, och kanske hälsosammaste sättet att få i sig de flesta mineraler och vitaminer (inte B12) man behöver är att dricka gröna smoothies eller färskpressade juicer med gröna blad. Ta minst 300g blad per dag.

Genom att dricka ett glas juice gjord på grönkål får man i sig mer kalcium än om man dricker ett glas komjölk!

Här kan ni se en jämförelse mellan ett glas komjölk och ett glas grönkålsjuice:
http://www.perfecthealth101.net/apps/blog/entries/show/2841670-vitt-eller-gr-mj-eller-gr-uice-

Viktigt: Se till att variera era gröna blad (så att ni inte alltid tar spenat, eller grönkål) Orsaken är att alla blad innehåller små mängder av substanser som inte är bra i stora doser.

fast blir det inte väldigt dyrt att att köpa alla de bladen? Hur smakar det?

Jag har inte tänkt så mycket på kalcium eftersom det fanns i vattnet där jag växte upp, och sen har jag ätit multivitamin. Men sesamfrön kan man inte förlita sig på om man inte äter jättestora mängder, och eftersom det innehåller mycket fett är det kanske inte att rekommendera, men det är ju en bra kompletterande källa.

Jag har restless leg och när jag slarvat med vitaminer ett tag känner jag det tydligt, det kryper mycket mer i benen, och det är inget bra tecken, det handlar ju om nerverna, jag tycker man ska vara väldigt försiktigt med att nonchalera vitaminbehovet när det handlar om nerver och hjärna, kanske inte symtomen visar sig på många år.

Är det någon som vet hur ej nomadiga afrikaner/asiater får i sig kalcium?

Väldigt många näringsämnen kan man nog vara utan och klara sig, men man kanske mår sämre? imunförsvar, krämpor, senilitet? det är ju svårt att veta vad som är boven ofta. Förr åt många nästan bara bröd och gröt och de överlevde ju, ibland. Men de dog som flugor i olika sjukdommar.

Det som man kan fundera mer på är hur en "normal"- ätare får i sig det de behöver. (Särskilt barnfamiljer)

Verkar vara mycket kött, sås och potatis/pommes. Korv och makaroner, spagetti med köttfärssås. Mjölk, mjölk, mjölk på längden bredden och tvären i alla dess former. Ljust bröd. Pizza, burgare, godis, läsk och saft (men om vi köper utan socker så gör det ju inget (!))

Inte så värst mycket frukt och grönsaker eller grovt bröd.


Hur funkar det egentligen? Är inte detta lite för ensidig kost? Förstår inte!

Men visst. Alla veganer äter inte varierat heller. Men det känns enklare att variera veganmat än blandkosten på nåt märkligt vis.

(Jag som skriver är en fd. vegan som halkat av bananskalet och har svårt att ta mig tillbaka ... för jag äter nog för dåligt så jag har ingen ork )

Om man ska köpa kan det nog kosta på. Har man balkong eller trädgård så är den enkel att odla.
Men grönkål brukar finnas färsk från höst fram till jul. Köp och torka så har du (skär bort alla tjocka delarna i bladen så torkar de fortare).
Nässlor finns gratis ute om man bara orkar plocka. Det är dags för det nu och några veckor framåt lite beroende på vart man bor.
Annars finns nässlor i bland att köpa i hälsokostbutiker (nej, nej, menar inte Life mfl, utan såna där med frön och gryn i lösvikt).

Jag käkar tillskott, med viss försiktighet.

Berikad sojamjölk till gröten varje morgon för mig och lite tillskott för järn just nu (nyopererad). Jag brukar äta b12 tabletter men har slut just nu. Måste köpa mer snart.

Jag försöker äta varierat, mycket grönsaker, berikad sojamjölk samt en tablett MittVal Vegetarian om dagen. Så länge jag mår bra tänker jag fortsätta så.

Jag har varit vegan sedan 2006 och äter inga tillskott, gjorde en koll på värden och dylikt då jag blev sjuk 2008 och alla mina värden var finfina. Med andra ord så tror jag inte att tillskott och dylikt är särskilt meningsfullt om man äter bra och varierat, bara pengar i sjön om man inte har väldigt dålig koll på näringslära.

Tar inga tillskott men har tagit B12 och järn i perioder.
Med tanke på att kalcium nämndes speciellt kan jag tillägga att jag låter bli att överkonsumera protein och att maten jag äter är generellt basbildande.
WHO rekommenderar väl ca. 400-500 mg kalc. per dag och då har de ändå tagit i ordentligt.
Bör väl också tillägga att efter jag slutade med kalciumberikade produkter har jag absolut inte upplevt det behov av extra järn jag kunde drabbas av förr.
När det gäller kosttillskott så kanske det kan vara bra/nödvändigt ibland men generellt är det nog mest dyrt och onödigt... i jämförelse med att äta riktig mat.

Hur äter växtätarna i naturen?
Ett par måltider per dag? Nej, det stoppar stort sett i sig det de kan och hinner.
Om du spenderar dagen med att äta frukt och grönt (lätt att ta med sig, perfekta portionsförpackningar) så får du i dig bra med vitaminer, mineraler och fytokemikalier i en form som lär fungera mycket bättre än ett litet piller som skall tillgodose hela dagens behov.